Jag blir inte arg av sa mycket faktiskt, forutom alla normala saker som barnaga, rasism och djurplageri (nu later jag som en froken Sverige-kandidat va?). Jag ar nog en ganska lugn och sansad person.
Det ar fa saker jag tycker att det ar vart att bli upprord over. Det har jag nog arvt mycket av min pappa. Att hela grejen att bli upprord ar varre an det man i sa fall skulle bli upprord over.
Daremot finns det en miljon grejor som stor mig.
Trafikkoer.
Fjortisar.
Ignorans.
Skitsnack.
Att vara sjuk.
Udda strumpor efter en tvatt.
Vinterregn.
Inskrankthet.
Att forsova sig.
Jag skulle kunna forstatta i all evighet, men jag blir liksom inte upprord over sana grejor, bara lite stord.
Kanske det ar for att jag ar sa himlans snall?
Nej, bilden ar inte fran idag. Jag sitter osminkad och sjuk i gra pyjamasbyxor, rod t-shirt, lila morgonrock och vit filt, och det ar inget ni vill se!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar