Swenglish

Som svar på mammas kommentar/fråga angående mitt språkbruk:

Jag tror att jag antecknar mest på engelska om jag skriver ner nåt som andra säger. Jag slipper liksom tänka så mycket då. Sitter jag och gör egna anteckningar blir det en hejvild blandning. Mina handlarlappar tex är oftast på båda språken, till Neils stora förvirring...

En annan grej jag fortfarande gör på svenska är att räkna. Det är ju en del matte i det nya jobbet och den görs på svenska.

Och stava gör jag på svenska även om det är ett engelskt ord. Alltså, jag ljudar bokstäverna på svenska. Vilket gör att när en engelsk person ber mig om hjälp med stavning (vilket händer oftare än det borde med tanke på att det är deras modersmål och inte mitt), får jag oftast skriva ner det på papper för att kunna stava det åt dom på engelska. Om ni fattar hur jag menar?

Däremot pratar jag nog ofta lite Swenglish. Ni har iaf kommenterat flera gånger på att jag har engelska ordvändningar eller uttryck som jag bara direktöversätter. Så lite engelsk har jag nog blivit efter snart åtta år här...